,,,utan även att göra saker som får dig att må bra : )
Det kan vara allt från att utföra någon hobby till att förverkliga en "dröm" du länge gått och burit på.
Själv håller jag på att klura på hur jag ska kunna förverkliga en tanke jag har kring en barnvisa jag skrev för ett antal år sedan,tror det var 2004.
Visan handlar om en dinosaurie och iden kom till mig från en fyraårig pojke jag hade på den förskolan jag arbetade på då.Pojken hade gång på gång under ett par dagars tid bett mig att vi skulle sjunga visan om dinosaurien och jag hade svarat att jag tyvärr inte kunde någon sång som handlade om en dinosaurie.
När pojken inte gav sig och såg allt mer besviken ut när jag nekade så slog det mig att jag skulle ta och skriva en egen text men att melodin skulle vara en enkel men välkänd och valde då melodin till "I ett hus vid skogens slut".
Sagt och gjort så gick jag hem och skrev texten på kvällen och nästa dag väntade jag in att pojken återigen skulle fråga mig.Det dröjde inte så länge och att få se den glädjen och de ögonen som glittrade till, i pojkens ansikte när jag började sjunga min dinosauriesång,var den allra bästa belöningen någonsin!
Sången blev snabbt populär bland barnen på den förskolan men det som är extra roligt är att sången har spridit sig genom åren och jag vet att den sjungs på flera förskolor i Stockholmstrakten,,,och kanske har den även spridit sig vidare,,,vad vet jag? ; )
Nu kanske du som läser detta blir lite nyfiken på hur den sången går och naturligtvist ska jag lägga ut den.Bara kul om fler vill sjunga den - gammal som ung ;)
Dinosauriesången
Melodi: I ett hus vid skogens slut
Text: Maria Larsson, 2004
"I en grotta mörk och kall
bor en liten dinosaur
han är ledsen
han är arg
morrar som en varg,,
Aaaaoooouuurrrggg!
Snälla,snälla kom till mig
så att jag får leka med dig
jag vill inte ensam va
jag vill vänner ha! "
Tanken som jag har nu kring denna lilla visa vill jag behålla för mig själv ett tag till men det skulle inte förvåna mig om jag kommer att avslöja den här i bloggen så småningom.
Ha det gott och "må.bra" och du,,, tack för att du tog dig tid att läsa!
/ Maja
söndag 7 april 2013
lördag 2 mars 2013
Motsatsen till att "må-bra".
Tänkte att jag skulle skriva om det som är motsatsen till att "må-bra" med fokus på det mentala och det psykiska eller som jag hellre tänker på,,,det känslosamma planet. Inser i samma stund som tanken på denna text formar sig att jag ger mig ut i ett,,,ja,skulle faktiskt kunna kalla det för ett tabubelagt ämne och kanske något du min kära läsare absolut inte förväntade dig att jag skulle skriva om.
Varför skriver jag så? Jo,för visst är det väl så,med handen på hjärtat,säg att du mitt i förbifarten på väg till ett tidsbestämt möte träffar du på en vän,en bekant,en granne,dina barns lärare,en fd kollega,,,ja,,någon du känner helt enkelt och jag lägger ingen vikt på hur väl eller hur lite, och du frågar lite snabbt hur vederbörande mår med de enkla fraserna " Hur är det med dig då? "," Allt bra eller?" så förväntar du dig hellre att vederbörande ska svara lite glatt tillbaka-"Jo,det är bara bra,själv då?" istället för "Tack för att du frågar men det känns för jävligt just nu". Det sista känns alltid lite jobbigt att höra just då,,och förpliktigar mig som medmänniska att visa omtanke eller hur? Du önskar säkert då att du inte skulle ha en tid att passa eller kanske du ångrar att du ens frågade hur det stod till?
Kanske rent av just nu så önskar du att jag hellre skulle skriva ett klämkäckt inlägg om något som har med att må bra istället för att inte må bra.Det är ju så mycket trevligare om vi alla mår bra och har det bra. Visst skulle jag kunna ha gjort det om det inte vore för att jag själv på senare tid blivit så konkret medveten om att dessa två motpoler hör ihop och att båda måste få agera för att det ska uppstå balans.
Nu menar jag såklart inte att man ska sträva efter att må för jävligt ibland bara för att på detta sätt skapa sig någon slags balans,,,,det tror jag inte ens fungerar ; )
Det jag däremot själv tror är att kroppen i sig hela tiden strävar efter att hitta balans,,,gäller bara för mig att som inneboende i denna boning att lyssna,känna efter och låta kroppen styra.
Alla har vi någon eller några gånger i livet drabbats av tråkiga besked,sorger,jobbiga händelser och situationer vi helst av allt skulle vilja vara utan och vi hamnar i en slags affekt som kan yttra sig i hela känsloregistret. Ja,nu menar jag inte att det skulle vara en slags konflikträdsla utan mer en ganska sund reaktion som slås på vid oförberedda negativa händelser som drabbar oss alla,,förr eller senare.
Jag själv brukar kalla dem för "dippar" för det känns som om jag "dras ner" och faktiskt är oförmögen att just då ta mig rejält i kragen och peppa mig själv positivt och intala mig själv att det ordnar sig.
De negativa känslorna blir starkare än de positiva helt enkelt.
Varför menar jag att det är en sund reaktion? Jo,för även fast jag verkligen inte tycker om det så tror jag på att det är nödvändigt för att komma vidare,för att "läka",för att bli starkare,för att upprätthålla en känslosam balans som håller en stadigt på fötterna,,,ja,för att växa som medmänniska. Det finns ju åtskilliga talesätt och citat på detta. "De som sår med tårar ska mötas med jubel" ( Ps 126:5),"Se motgången som en bro till framgång"(August Strindberg),och "Var inte rädd för motvind. Kom ihåg att en flygande drake stiger mot, inte med vinden."(Hamilton Wright Mabie) är ju bara ett fåtal men visst ligger det en del kloka tankar bakom dessa citat och talesätt.Inte alltid lätt att ta till sig men väl värt att tänka på.
Nu vill jag verkligen inte låta snusförnuftig för det finns verkligen inte bara ett sätt att se eller ta sig an detta eller för den skull hantera det, samt att ingenting är bara svart och vitt,antingen eller eller för den skull rätt eller fel.Skulle hellre beskriva det som ett helt register av olika nyanser av blått.Ja,du läste rätt,,,jag skriver blått istället för grått då jag faktiskt hellre vill se mina "dippar" i blåa nyanser istället för gråa.
Jag gillar att våra engelsktalande världsmedborgare har ett talesätt där de beskriver nedstämdhet med "feeling blue" och jag väljer att tolka det på mitt sätt,nämligen som affirmationer, typ i det lilla finns alltid det stora,i ett mörkblått djup finns alltid ett ljusblått skimmer ,i det hopplösa så finns det alltid en liten gnutta hopp eller som Audrey Hepburn lär ha sagt: "Nothing is impossible,the word itself say´s I´m possible".
Jag vet inte om allt detta jag nu har skrivit fyller någon funktion,säger något vettigt eller för den delen betyder något för dig,,men för mig betyder det en hel del samt att jag tror på att få skriva av sig har en slags terapeutisk funktion.Kanske för att jag just nu ,i mitt liv,ibland,,,men bara ibland,,,befinner mig i en kaskad av olika blåa nyanser.Försöker då ,"mitt i dippen", lägga så många mörka och grälla nyanser bakom min rygg och placera så många lugna och ljusa framför mina fötter och om jag så ska vara tvungen till att ta ett och ett annat myrsteg och tillbaka hopp ibland så ska jag komma framåt så att jag förr eller senare,för varje "dipp" i större utsträckning, kan tillåta mig ta del av hela livets palett med alla dess olika kulörer och nyanser,,,,behöver bara få landa lite i lugn och ro först.
Tack för att du läste mitt inlägg ända ner till sista raden och hoppas att du återkommer.
Maja
Varför skriver jag så? Jo,för visst är det väl så,med handen på hjärtat,säg att du mitt i förbifarten på väg till ett tidsbestämt möte träffar du på en vän,en bekant,en granne,dina barns lärare,en fd kollega,,,ja,,någon du känner helt enkelt och jag lägger ingen vikt på hur väl eller hur lite, och du frågar lite snabbt hur vederbörande mår med de enkla fraserna " Hur är det med dig då? "," Allt bra eller?" så förväntar du dig hellre att vederbörande ska svara lite glatt tillbaka-"Jo,det är bara bra,själv då?" istället för "Tack för att du frågar men det känns för jävligt just nu". Det sista känns alltid lite jobbigt att höra just då,,och förpliktigar mig som medmänniska att visa omtanke eller hur? Du önskar säkert då att du inte skulle ha en tid att passa eller kanske du ångrar att du ens frågade hur det stod till?
Kanske rent av just nu så önskar du att jag hellre skulle skriva ett klämkäckt inlägg om något som har med att må bra istället för att inte må bra.Det är ju så mycket trevligare om vi alla mår bra och har det bra. Visst skulle jag kunna ha gjort det om det inte vore för att jag själv på senare tid blivit så konkret medveten om att dessa två motpoler hör ihop och att båda måste få agera för att det ska uppstå balans.
Nu menar jag såklart inte att man ska sträva efter att må för jävligt ibland bara för att på detta sätt skapa sig någon slags balans,,,,det tror jag inte ens fungerar ; )
Det jag däremot själv tror är att kroppen i sig hela tiden strävar efter att hitta balans,,,gäller bara för mig att som inneboende i denna boning att lyssna,känna efter och låta kroppen styra.
Alla har vi någon eller några gånger i livet drabbats av tråkiga besked,sorger,jobbiga händelser och situationer vi helst av allt skulle vilja vara utan och vi hamnar i en slags affekt som kan yttra sig i hela känsloregistret. Ja,nu menar jag inte att det skulle vara en slags konflikträdsla utan mer en ganska sund reaktion som slås på vid oförberedda negativa händelser som drabbar oss alla,,förr eller senare.
Jag själv brukar kalla dem för "dippar" för det känns som om jag "dras ner" och faktiskt är oförmögen att just då ta mig rejält i kragen och peppa mig själv positivt och intala mig själv att det ordnar sig.
De negativa känslorna blir starkare än de positiva helt enkelt.
Varför menar jag att det är en sund reaktion? Jo,för även fast jag verkligen inte tycker om det så tror jag på att det är nödvändigt för att komma vidare,för att "läka",för att bli starkare,för att upprätthålla en känslosam balans som håller en stadigt på fötterna,,,ja,för att växa som medmänniska. Det finns ju åtskilliga talesätt och citat på detta. "De som sår med tårar ska mötas med jubel" ( Ps 126:5),"Se motgången som en bro till framgång"(August Strindberg),och "Var inte rädd för motvind. Kom ihåg att en flygande drake stiger mot, inte med vinden."(Hamilton Wright Mabie) är ju bara ett fåtal men visst ligger det en del kloka tankar bakom dessa citat och talesätt.Inte alltid lätt att ta till sig men väl värt att tänka på.
Nu vill jag verkligen inte låta snusförnuftig för det finns verkligen inte bara ett sätt att se eller ta sig an detta eller för den skull hantera det, samt att ingenting är bara svart och vitt,antingen eller eller för den skull rätt eller fel.Skulle hellre beskriva det som ett helt register av olika nyanser av blått.Ja,du läste rätt,,,jag skriver blått istället för grått då jag faktiskt hellre vill se mina "dippar" i blåa nyanser istället för gråa.
Jag gillar att våra engelsktalande världsmedborgare har ett talesätt där de beskriver nedstämdhet med "feeling blue" och jag väljer att tolka det på mitt sätt,nämligen som affirmationer, typ i det lilla finns alltid det stora,i ett mörkblått djup finns alltid ett ljusblått skimmer ,i det hopplösa så finns det alltid en liten gnutta hopp eller som Audrey Hepburn lär ha sagt: "Nothing is impossible,the word itself say´s I´m possible".
Jag vet inte om allt detta jag nu har skrivit fyller någon funktion,säger något vettigt eller för den delen betyder något för dig,,men för mig betyder det en hel del samt att jag tror på att få skriva av sig har en slags terapeutisk funktion.Kanske för att jag just nu ,i mitt liv,ibland,,,men bara ibland,,,befinner mig i en kaskad av olika blåa nyanser.Försöker då ,"mitt i dippen", lägga så många mörka och grälla nyanser bakom min rygg och placera så många lugna och ljusa framför mina fötter och om jag så ska vara tvungen till att ta ett och ett annat myrsteg och tillbaka hopp ibland så ska jag komma framåt så att jag förr eller senare,för varje "dipp" i större utsträckning, kan tillåta mig ta del av hela livets palett med alla dess olika kulörer och nyanser,,,,behöver bara få landa lite i lugn och ro först.
Tack för att du läste mitt inlägg ända ner till sista raden och hoppas att du återkommer.
Maja
söndag 24 februari 2013
"Konsten att vara snäll"
Jag läser just nu en bok av Stefan Einhorn som jag varmt kan rekommendera
alla att läsa och den heter "Konsten att vara snäll".
Stefan Einhorn beskriver begreppet "att vara snäll",som han anser oftast helt fel kopplas ihop med egenskaper som att vara undergiven, naiv eller rent av dum,som en egenskap en mycket klok människa har,eftersom hon har etiken att förstå att det hon gör för någon annan gör hon även för sig själv eller för att citera honom själv:
"För mig är en snäll människa en individ som lever med etiken i sitt hjärta".
Det citatet tycker jag om och det får mig att tänka på alla mina små morgon-och kvällshälsningar jag har lagt ut till mina vänner på min Facebook-logg månader ut och månader in.
Inga speciellt märkvärdiga hälsningar egentligen,mer än att jag har önskat mina vänner en riktigt fin dag på morgonkvisten och skrivit uppmaningar om att ingenting är omöjligt osv. samt att jag har önskat en god natt med god sömn framåt kvällningen och natten.Inser,efter att ha läst ur denna bok, att jag samtidigt har önskat mig själv detsamma då jag alltid läser hälsningarna själv.
Einhorn säger att att vara snäll,på riktigt och med äkthet,krävs det att det förvaltas med gott omdöme samt att det är en konst att vara snäll på ett gott,positivt och äkta sätt. Han menar att det finns något som han kallar för "falsk snällhet",något som vid första anblicken ter sig gott men senare visar sig stå för något helt annat,,,en "maskerad godhet". Den så kallade "maskerade godheten" har vi nog alla varit utsatta för någon gång.Du tror att vederbörande gör något gott för just dig men att det senare kommer fram att vederbörande endast har haft sitt eget intresse i fokus och i själva verket inte bryr sig ett dugg om dig eller dina känslor.En slags härskarteknik faktiskt när jag tänker på det.
Einhorn tar upp vad "äkta snällhet" är och vilka motkrafter som kan hindra den samt visar på vetenskapliga studier och ger i sin bok råd och verktyg för att det är lönsamt att vara snäll.Han har fem verktyg han rekommenderar: Verktyg nummer ett är våra normer,principer,regler och lagar,två är vårt förnuft,tre är vårt samvete,fyra är vår empatiska förmåga och verktyg nummer fem är våra medmänniskor.
Enkelt i teorin men inte fullt så enkelt i praktiken som du säkert redan har listat ut,men det är absolut inte omöjligt så om du vill läsa en riktigt bra bok så tycker jag att du ska göra mig sällskap och läsa denna bok.
Kanske har både du och jag en riktigt god chans att lära oss konsten att vara snäll?
Jag hoppas det iallafall,,,,tänk vilket humoristiskt och harmoniskt samhälle vi skulle få ;)
Är du nu kanske nyfiken på att läsa lite mer om Stefan Einhorn så rekommenderar jag dessa länkar:
http://www.stefaneinhorn.se/
Mitt allra första blogginlägg!
Jaha,,då ska jag alltså prova på det här med att blogga.
Har visserligen alltid tyckt om att skriva,men bara mest för mig själv eller som mest för goa vänner och bekanta via Facebook.Det här med att skaffa en blogg har liksom alltid känts lite småläskigt.
Har nog tänkt som så att vem skulle vilja läsa det jag skriver? Jag har väl inget att komma med?,,,och kommit fram till att det får jag ju aldrig veta om jag inte ens törs prova så nu tar jag tjuren vid hornet och kastar mig ut i bloggvärlden jag också.
Vem är då jag undrar du då kanske??
Jag är en,i grund och botten,glad och positiv kvinna som har två yrkesinriktningar jag trivs väldigt bra med - förskollärare på en relativt nystartad förskola och massör i egen regi.
Bloggen kommer till största del att handla om sånt som kan få dig att må bra ,,,eller iallafall må bättre,,,och allt handlar om att du har det inom dig,,,gäller bara att du vågar plocka fram det och tro på dig själv .Jag vill att min blogg ska vara fri från pekpinnar,moraliserande och hurtiga tips och trix!
Jag vill att du ska bli mer medveten om dig själv och att du duger som den du är och det är upp till dig själv om du ska förändra,förnya,omprioritera eller ändra något i ditt liv.Det är du som bestämmer!
Jag själv har nu ,mitt i mitt liv,inte bara gjort en hel del mindre förändringar utan även omprioriterat mitt liv ganska rejält-inte helt lätt ,men i slutändan så tror jag på att det kommer att bli bra,,,det känns så .
Tack för att du läste mitt allra första blogginlägg och jag hoppas att du återkommer hit igen.
Maja
Har visserligen alltid tyckt om att skriva,men bara mest för mig själv eller som mest för goa vänner och bekanta via Facebook.Det här med att skaffa en blogg har liksom alltid känts lite småläskigt.
Har nog tänkt som så att vem skulle vilja läsa det jag skriver? Jag har väl inget att komma med?,,,och kommit fram till att det får jag ju aldrig veta om jag inte ens törs prova så nu tar jag tjuren vid hornet och kastar mig ut i bloggvärlden jag också.
Vem är då jag undrar du då kanske??
Jag är en,i grund och botten,glad och positiv kvinna som har två yrkesinriktningar jag trivs väldigt bra med - förskollärare på en relativt nystartad förskola och massör i egen regi.
Bloggen kommer till största del att handla om sånt som kan få dig att må bra ,,,eller iallafall må bättre,,,och allt handlar om att du har det inom dig,,,gäller bara att du vågar plocka fram det och tro på dig själv .Jag vill att min blogg ska vara fri från pekpinnar,moraliserande och hurtiga tips och trix!
Jag vill att du ska bli mer medveten om dig själv och att du duger som den du är och det är upp till dig själv om du ska förändra,förnya,omprioritera eller ändra något i ditt liv.Det är du som bestämmer!
Jag själv har nu ,mitt i mitt liv,inte bara gjort en hel del mindre förändringar utan även omprioriterat mitt liv ganska rejält-inte helt lätt ,men i slutändan så tror jag på att det kommer att bli bra,,,det känns så .
Tack för att du läste mitt allra första blogginlägg och jag hoppas att du återkommer hit igen.
Maja
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)